Jag läser gör-det-själv böcker.
Vi pratar 'Blomsterboken', 'Timells Bästa' och 'Kama Sutra for Dummies'.
Allt slukas. Med hull. Och hår.
Mest läses om filmmanus och skrivande. Just nu, bästsäljaren: 'Hypnotic writing, how to seduce and persuade customers with only your words'.
Mmmmmmm, (tänk Homer Simpson och choklad) Hyp-no-tic Wri-ting.
Många gillar inte dessa böcker. Bara dogmatiska regler som kväver kreativiteten, säger de. Skrivna av lurendrejare som aldrig sålt manus/bok själv. Tar för mycket plats i bokhyllan.
Och jag? (Rättar till slipsen) Jag processar internt endast det som känns rätt, där framförda idéer ses som tanke-föda för vidare debatt och analys. Alltid med hälsosam nivå av distans till det jag läser.
(Tror jag, i alla fall. Fast jag förstår inte varför jag dräglar när jag läser 'Blogging for dummies'.)
Vidare, om gör-det-själv-författare är att förkasta, måste det finnas en väldigt speciell plats i helvetet för de som recenserar böckerna.
Vilket är precis vad jag tänker göra (hej Lucifer).
Och dit jag går, går ni, kära läsare. För ni ska läsa dessa recensioner.
Det ska ni. Jo, det ska ni.
För när jag räknat till tre känner ni er sömniga.
Titta.
På.
Pen-de-len.
2 comments:
Nä, jag använder böcker om manusskrivande som inspiration. Läser om hur andra har gjort, hur och varför de ändrade saker. Det är ju jätteintressant!
Sen gör jag som du. Tar åt mig det jag finner vettigt och applicerbart. Jag följer inte deras tips och råd slaviskt, om än alls. Det skulle nog kunna driva bort kreativiteten.
Håller med! Böckerna är jätteintressanta och inspirerande. Älskar de små rackarna :)
Vad gäller kreativitet, ser alla tips och råd som verktyg att användas för att stödja min egen (ack så begränsade)kreativitet.
Post a Comment