Zodiac

Kom äntligen iväg och såg Zodiac. Filmen handlar om ett antal personer som blir besatta av att hitta en mördare som kallar sig själv, just det, Zodiac.

Me likee?

Me likee very much.

Det händer inte alltför ofta att man går ut ur salongen och känner sig på djupet påverkad. Det hände här, dock, för min del, och det känns som att filmen lyckats hitta något väldigt universellt.

Min teori (om ni ursäktar lite amatörfilosofi): sökandet efter sanning.

Djupt mänskligt. Sökandet efter vår egen sanning, andras sanning, den yttersta sanningen. Det är vad vi alla håller på med och kan identifiera med.

Och detta passionerande sökande har också en elak äldre bror. Besatthet. Vilket vi får i massor i Zodiac.

Så dagens skrivarmoral. Det vanliga, ni vet. För att skriva något som verkligen påverkar, gör en djupsinning observation om det mänskliga tillståndet och uttryck denna i starkt gripande historia som berör.

Inga problem. Lätt som en plätt. Noooooo problemo.