Framåt marsch

Konsten imiterar livet?

Pffft. Struntprat! Livet imiterar konsten, naturligtvis!

Vi var på restaurang igår, på bordet bakom pågår livlig diskussion, när plötsligt en kille säger:

Kille: Minns du, minns du, det var såååå roligt, servitrisen ignorerade oss hela kvällen, och till slut skrek du...

Han får dock inte berätta, utan avbryts av två kvinnor i sällskapet som börjar prata om annat. Ruskigt oartigt. Att de inte kan låta folk tjuvlyssna i fred. Skam den som ger sig, dock:

Kille: Jo, men minns du, sååååååååå roligt, du skrek till servitri...

Avbruten igen. Nu är mina öron på helspänn. Jag vill verkligen veta vad hon skrek.

Kille: Me... men du, minns du, såååå, sååå roligt, du skrek till servitrisen att hon sk...

Så.

Gott folk.

Vilken skrivarprincip är detta ett exempel på?

Framåtrörelse, naturligtvis, säg a men inte b (för exempel från filmen AS GOOD AS IT GETS, se här).

För att repetera, man säger alltså inte b, men a, vilket får publiken att riktigt, riktigt längta efter b. Vilket gör att man...

Okej, okej.

Killen får TILL SLUT berätta. Men. Jag hör inte för precis då skramlar det till från köket.

F'låt.