Innan jag kommer till min poäng, låt mig berätta, det finns en skrivar-princip som kallas för bl.a. logline eller one sentence idea.Sägs att Spielberg initierade denna princip. Och när mannen med ET-mössan talar, då lyssnar folk. Loglines används flitigt, och är numera standard inom Hollywoodsystemet.
Tanken är att man bör kunna beskriva sin bok eller sitt film-manus med en enda mening.
Utan att behöva syrgas efteråt. En kort mening alltså.
Några exempel:
LIAR LIAR
En cynisk advokat kämpar med att vinna det största fallet i sin karriär, samtidigt som han magiskt måste uppfylla sin sons önskan - att inte ljuga på en hel dag.
THE SIXTH SENSE
En psykolog kämpar för att bota en förvirrad pojke plågad av en bisarr åkomma - han ser döda människor.
Logline alltså. Liten men naggande god.
En logline beskriver berättelsens dramatiska ryggrad (protagonist, mål, känslomässig resa, antagonist, konsekvenser). Och i och med att logline väger så tungt, bör den ha en 'wow'-effekt när man hör den. Något som fascinerar eller intresserar.
Och nu äntligen till min poäng.
Spielberg har ju faktiskt gjort ET, HAJEN, JURASSIC PARK, SCHINDLERS LIST, WAR OF THE WORLDS, och PINKA, ELMYRA & THE BRAIN. Så varför inte utveckla konceptet?
Jajemensan, varför inte loglina sina karaktärer? Deras relationer? Enskilda scener? Eller vilket element som helst i ens berättelse?
Om man t.ex. loglinar kända karaktärer, kan man ofta redan på denna nivå se vad som gör de i grunden så intressanta. Några exempel:
WILL HUNTING i GOOD WILL HUNTING
Föräldralös, ungdomsbrottsling OCH geni.
INDIANA JONES
Arkeolog som söker exotiska artefakter - i James Bond stil.
CYRANO DE BERGERAC (eller ROXANNE)
Passionerad romantiker, svärdsfäktare och filosof - med en stor, stor näsa.
(Personlig kommentar; Älskar både CYRANO och ROXANNE innerligt. Och nej, jag tänker inte lägga upp mitt passfoto.)
Och det fungerar lika bra när vi försöker loglina intressanta relationer.
DÖDLIGT VAPEN
Självmordsbenägen vietnamveteran paras ihop med snart pensionerad familjefar.
Och så vidare.
Dvs, oavsett vilket element (story, karaktärer, relationer, scener m.m.) vi tittar på, vill vi med en mening beskriva det som i grunden definierar detta. Och där denna mening har en wow-effekt med tydlig bild av drama och konflikt.
Och det var väl det hela.
Om ni nu känner att ni marscherar i takt till Hollywoods djungeltrummor och hör Spielberg skrika gällt från sitt mogul-hus, då har er egen lilla Cyber-Hob gjort sitt jobb.
My preee-sciousss.
One sentence. To rule them all.
5 comments:
Såg just The Player idag, där gällde det att pitcha sin historia på 25 ord - basta.
Det heter väl så - pitcha? Och det heter väl tagline? Men skit samma.
James Cameron (Titanic) sa att man ska kunna pitcha (berätta om) sin film på tre meningar, även om den kostar en miljard jävla pengar att göra sen!
Han sa om Titanic: Det är Romeo och Julia på en stor båt som går under.
Punkt.
Har man så klart för sig - då har man också en tajt historia och man vet vad man vill berätta - tror jag.
Pitchar som låter nåt i stilen: Jo, det är några killar va, och dom ska åka från New York till LA och då - händer det en massa grejer... det är ingen story - än!
Riktigt intressanta exempel med James Cameron och Titanic! Och precis, om man kan uttrycka något så kort och precist, då borde rimligtvis sannolikheten att få ihop en tajt historia öka.
Som jag ser det så plockar en logline fram den struktur i berättelsen som påverkar berättelsen mest. Och i och med att den påverkar så tungt, måste den vara väl genomtänkt och ha något som verkligen tilltalar.
Min tanke var också att denna princip kan tillämpas på alla element i berättelsen, karaktärer tex. Hitta det som definierar karaktären mest, och se till att detta är väl genomtänkt och intressant.
Förhoppningsvis intressant, i alla fall :)
(Och sedan det där med definitioner av begrepp. Googlade lite och tex på http://twoadverbs.com/loglinearticle.htm så beskrivs logline som en kort mening för att beskriva berättelsens struktur, medan tagline används som benämning för den mening som används för att sälja en film. 'Ingen kan höra dig skrika i rymden', eller liknande. Dvs, beskriver ej den grundläggande strukturen. Sedan i http://www.inktip.com/tips-synopses.php beskrivs pitch som en logline i verbal form.
Fast jag tvivlar på att dessa definitioner är ISO-märkta :) )
Otroligt bra tips att göra loglines för sina romankaraktärer! Kärnfullt och mycket mer inspirerande än att skriva hela "bakgrundsromaner" så som ofta föreslås på skrivarsidor. Tänker jag genast anamma. "Torped med babyfejs slits mellan sin passion för pelargonieodling och sitt 5-till-12-kneg att slita loss dörrar ur väggar och ruska folk som marachas" känns mycket roligare än en lång bakgrundssaga om hur Sture 38, född i Fiskarna, bor i ett radhusområde med fru, 2 barn och en blå Volvo, äter flingor och äggröra till frukost och jobbar för en indrivare... osv. Så, wah! Det är ju KUL att skriva.
Ha, ha! Håller med, tycker också logline är den roligare biten! Och torped med babyfejs är ett klockrent exempel :)
Måste också berätta, för egen del brukar jag göra båda, både logline och bakgrundsromaner. Ett sätt att se det, antar jag, är att logline är det element som tyngst definierar ens karaktär, och som därmed måste därmed vara väldigt väl genomtänkt och fascinerande. Ett solitt skelett.
Bakgrundsromanen är sedan alla detaljer. Köttet, senorna, inälv... ja, hrm, och så vidare :)
apha traceability mouses testbeds represent proofreading weakened reasonably fossils chose instalments
lolikneri havaqatsu
Post a Comment