Quentin on purpose

Vi fortsätter i serien med tuffa grabbar och tar en titt på tuff i kvadrat.

Quentin Tarrantino.

The man, the myth, the videostore legend.

En sak som Quentin blivit känd för är sin über-coola dialog. Tittade häromdagen på Reservoir Dogs, och en sak slog mig. Oavsett hur cool, lång eller pepprad med pop-kultur-referenser dialogen är, så har den alltid:

Ett Syfte!

Och här snackar vi klassisk dramaturgi. Dvs, dialogen antingen för handlingen framåt och/eller uppenbarar karaktärsdrag.

Ta den klassiska inledningsscenen där alla inblandade sitter runt ett café-bord. Quentin drar sin berömda monolog om 'Like a virgin', Mr Pink berättar varför han inte vill ge dricks, Joe sitter för sig själv och muttrar namn ur sin anteckningsbok. Det är, minst sagt, klassisk Tarrantino.

Men.

Hela scenen har (säg det med mig) Ett Syfte.

Vad scenen uppnår är att effektivt introducera alla karaktärerna.

Mr Pink är principfast nog att vägra betala dricks, och är den som senare uppträder mest professionellt genom hela äventyret. Och som vågar säga det uppenbara, att någon har tjallat till polisen.

Mr Blonde erbjuder sig på skoj att skjuta en av killarna vid bordet. Vilket är en direkt blinkning åt det faktum att Mr Blonde senare sätter igång hela blodbadet genom att börja skjuta okontrollerat i diamant-affären.

Och så vidare.

Som sagt, syftet med hela scenen är att introducera hela gänget. Alla små karaktärs-egenheter som senare ska visa sig enormt viktiga etableras redan här. Och vi märker det inte ens, för vi är så roade av en tolkning av en Madonna-låt.

Ytterligare ett exempel, från senare i filmen. Mr Orange är hemlig polis, och i en scen berättar han en påhittad knark-historia för några i gänget. En lång historia. Innehåller poliser, schäfrar, urinoarer och blåa väskor. Klassisk Quentin-monolog. Men, det hela har faktiskt (och den här gången sjunger vi det) Ett Syfte.

Att berätta en tillräckligt detaljerad historia är Mr Orange's sätt att försöka bli accepterad. Och så att de ska ta med honom på nästa stöt.

Dvs, all dialog-fyrverkeri är aldrig bara tomt snack, utan är alltid Quentins (mycket unika) sätt att berätta en historia.

Och till och med i Quentins personliga liv visar sig hans AK4-svador ha Ett Syfte.



Som exempel, Reservoir Dogs visades för första gången på Sundance. Det var här som Quentins hela framtid skulle avgöras baserat på hur filmen togs emot. Tyvärr gick två av de tre första visningarna riktigt uselt, pga av att projektor-killen slarvade.

Så, på den väldigt viktiga fjärde visningen (där allt branschfolk kommer) introducerade Quentin filmen, inför den fullsatta bio-salongen, genom att berätta om hur uselt de tidigare visningarna hade gått. En lång historia.

Men, han gjorde detta med Ett Syfte.

Och här citerar jag från en intervju med Quentin, då han uttrycker så på pricken att man bara kan avundas.

Syftet med historien var (och jag citerar fritt från minnet):

"I told the audience this story with the sole purpose to make sure that, this time, the projectionist did not F*CK UP!