The Tao of Drama

Drama.

Oavsett om det är Hamlet som hämnas sin döda far, Harry Potter som jagar troll eller bonde som söker fru, så dras vi till drama likt bin till honung.

Varför?

Enda sättet att verkligen förstå varför är, *naturligtvis* genom österländsk filosofi.

Ja, österländsk!

Och nej, ingen får ifrågasätta guru Stand-Up-Blogedy! En enda fråga och jag håller för öronen och skriker upprepat Karma Är Vår Vän, samt skriver en bok om hur min skyddsängel hjälpte mig skriva detta inlägg.

Jag menar det. 'Min skyddsängel och jag'. I varenda julfönster.

Alltså.

Drama uppstår i princip när någon VILL något (överleva, bli rik, dansa tango) och tvingas möta YTTRE OMSTÄNDIGHETER (elaka troll, giriga chefer, taskiga golvläggare) och övervinna INRE BEGRÄNSNINGAR (rädsla, nervösitet, taskig rytmkänsla) för att uppnå detta något.

Frågan är då varför mänskligheten är så fascinerad av drama.

Enligt västerländsk förklaringsmodell är det helt enkelt så som människor är konstruerade. Vi vill saker och vi kämpar dagligen för att få det. Och vi tvingas samtidigt kämpa med de osäkerheter vi går omkring med från våra olyckliga barndomar.

Jag menar... fjuttigt. Helt orimlig förklaring.

I österländsk filosofi, däremot, menar man att all mänsklig existens ytterst handlar om en enda sak. Vår djupa önskan att Bli Ett Med Den Skäggiga Mannen i Himmelen. (Nej, nej, inte han, hans far!).

Det som hindrar denna enhet är våra individuella begränsningar.

Dvs, genom drama i våra liv, där vi uppfyller våra djupaste önskningar genom att tvingas bemöta yttre omständigheter och bearbeta våra inre begräsningar, kan därmed total enhet med Mannen Där Uppe göras möjlig.

(För guldstjärna, läs på om det som kallas för Sanskaras, och dess koppling till Karma).

Så.

Ni ser.

Glasklara argument, ALLT kan förklaras med österländsk filosofi.

*Bevisligen* handlar drama om gudomliga önskningar och enhet med gud, vilket är varför det påverkar oss så dj...

Bap, bap!

Jag varnar!

'Min skyddsängel och jag'. I julfönster.