Ta mig i kragen

Perkällä vad här ska skrivas!

Efter att ha överlevt ännu en deadline from hell, har jag nu troligtvis tre månaders helt ostörd skrivartid.

Så jag ber er, knäpp mig hårt på näsan om ni ser mig och jag inte skriver.

Om jag fikar på stan. Knäpp. Om jag ser på TV, surfar, äter eller sover. Knäpp.

Alltså, jag menar det, om ni ser mig och jag verkar tänka på NÅGOT ANNAT än skrivande. Knäpp. Mig. På. Näsan.

...eh, visst ja... ni vet ju inte hur jag ser ut...

Så för säkerhets skull, om ni ser NÅGON på stan som ser ut att tänka på NÅGOT ANNAT än skrivande - knäpp dem på näsan.

Skyldiga blå ögon

Gilmore Girls dödade Anna Karenina!

Eh, hrm.

För mig, vill säga.

Till att börja med, jag är så beroende av Gilmore Girls att jag skulle kunna koppla DVD-sladdarna rakt in i armen och köra igång Säsong 7.

Vidare, som vuxen och man går detta beroende pinsamt långt bortom Guilty Pleasures. (I mitt försvar, det har något att göra med hur författarna lyckas ta mängder med referenser och göra något nytt, glädjefullt av det.).

Och när då Rory ständigt refererar till Anna Karenina som hennes favoritroman, ja, då förväntar jag mig kunna gå på vatten efter jag läst den.

Har nu läst klart den. Den var helt okay, jag gillade den. Men gå på vatten (samt långt skägg, samt bergspredikningar) får vänta.

Tills jag läst Krig och Fred.

Framåt marsch

Konsten imiterar livet?

Pffft. Struntprat! Livet imiterar konsten, naturligtvis!

Vi var på restaurang igår, på bordet bakom pågår livlig diskussion, när plötsligt en kille säger:

Kille: Minns du, minns du, det var såååå roligt, servitrisen ignorerade oss hela kvällen, och till slut skrek du...

Han får dock inte berätta, utan avbryts av två kvinnor i sällskapet som börjar prata om annat. Ruskigt oartigt. Att de inte kan låta folk tjuvlyssna i fred. Skam den som ger sig, dock:

Kille: Jo, men minns du, sååååååååå roligt, du skrek till servitri...

Avbruten igen. Nu är mina öron på helspänn. Jag vill verkligen veta vad hon skrek.

Kille: Me... men du, minns du, såååå, sååå roligt, du skrek till servitrisen att hon sk...

Så.

Gott folk.

Vilken skrivarprincip är detta ett exempel på?

Framåtrörelse, naturligtvis, säg a men inte b (för exempel från filmen AS GOOD AS IT GETS, se här).

För att repetera, man säger alltså inte b, men a, vilket får publiken att riktigt, riktigt längta efter b. Vilket gör att man...

Okej, okej.

Killen får TILL SLUT berätta. Men. Jag hör inte för precis då skramlar det till från köket.

F'låt.

En eller ett

Håller just på att läsa Stephen Kings 'Att skriva', där han verkligen manar till att kunna sin grammatik. Och inte bara lite lagom allmän-bildning sådär, utan preteritum, pluskvamperfekt och hela fadderullan.

Kom igen!

Det är ju lika dumt som att säga att en kock bör ha välslipade knivar, att en taxichaffis bör kunna kartan utantill, eller att Zlatan bör knyta sina skor vä...

[PIP]!

Det var ju själva [PIP]. Måste man dra fram de där [PIP] [PIP] böckerna igen? Som [PIP] [PIP] [PIP] grundskolan [PIP] [PIIIIIIIP].

Suck.

'kejdå. Hur var det nu igen då?

Vi har... substantiv. Och verb. Och någonting med... pronomen...

Suck.

Zodiac

Kom äntligen iväg och såg Zodiac. Filmen handlar om ett antal personer som blir besatta av att hitta en mördare som kallar sig själv, just det, Zodiac.

Me likee?

Me likee very much.

Det händer inte alltför ofta att man går ut ur salongen och känner sig på djupet påverkad. Det hände här, dock, för min del, och det känns som att filmen lyckats hitta något väldigt universellt.

Min teori (om ni ursäktar lite amatörfilosofi): sökandet efter sanning.

Djupt mänskligt. Sökandet efter vår egen sanning, andras sanning, den yttersta sanningen. Det är vad vi alla håller på med och kan identifiera med.

Och detta passionerande sökande har också en elak äldre bror. Besatthet. Vilket vi får i massor i Zodiac.

Så dagens skrivarmoral. Det vanliga, ni vet. För att skriva något som verkligen påverkar, gör en djupsinning observation om det mänskliga tillståndet och uttryck denna i starkt gripande historia som berör.

Inga problem. Lätt som en plätt. Noooooo problemo.

Knock-Out Subtext

I första delen av Shrek jämför Shrek sig själv med en lök. Detta för att illustrera för åsnan att han är mer än bara ett fult grönt troll.

Åsnan förstår inte riktigt. Han frågar om Shrek stinker, om han får folk att gråta och om det börjar växa hår på honom om man lämnar honom för länge i solen. Varvid Shrek skriker "LAGER, troll har LAGER".

Och om Shrek kan, så kan vi. Också subtext kan ha lager.

Ibland hör man en replik som nästan knockar en. Som träffar rakt i hjärtat och rör upp mängder av känslor. Och för egen del, inte sällan har det varit så att dessa repliker antyder flera lager av subtext.

Knock-Out subtext, alltså. Och då måste man ju använda Rocky I som exempel (bada-bum-tsch).

Mot alla odds, i slutmatchen lyckas Rocky med att fortfarande stå på benen när matchen är över. En extatisk arena står upp och jublar, kameror blixtrar, och ringen överöses av människor. Och mitt i denna glädjeyra skriker Rocky ut de odödliga orden (tänk muskler, 16 liter svett och en riktigt, riktigt sned mun):

ROCKY
AAAAD-RIII-AAAN!

Visst är det fantastiskt!!! Och det kommer mer:

ROCKY
AAAAD-RIII-AAAN!



Mitt i en jublande boxningsring, och allt Rocky vill göra är att ge sin älskling en stor, blöt kyss. Och att Adrian går med på det säger allt. Svettigt äkta kärlek. (Lager 1.)

Dessutom, både Rocky och Adrian har kämpat med sina dåliga självkänslor. Adrian har kämpat för att ta sig ur sitt blyga skal, och hela slutmatchen handlade för Rocky bara om en sak. Att kunna bevisa för sig själva att han kunde klara av att hålla sig på benen. Rockys gråtfärdiga "Adrian" skriker ut "Vi gjorde det!" (Lager 2.)

Lager på lager. Och på samma sätt, om man kan packa in mängder med subtext i en enda replik eller dialog kan denna träffa på flera känslomässiga nivåer samtidigt.

Och då, kanske, kanske, om man väljer sin subtext med omsorg kan man få sin publik att gråta.

Och stinka.

Och, om lagd i solen tillräckligt länge, odla småhår.

Subtexta subtilt

En sak man kan notera vad gäller subtext är att den kan åstadkommas med mer eller mindre subtila metoder.

Som exempel på *mindre* subtilt, filmen 'The untouchables' med bla. Kevin Costner och Sean Connery. Connery får nog av att jaga en obeväpnad bov, skjuter istället en varningssalva i luften, och droppar den blytunga repliken:

"Enough of this running sh*t"

Subtexten här är solklar. 'Detta är löjligt. Stanna herr bov eller jag skjuter dig i arsl*et.' (Förlåt mamma, men det är faktiskt vad han menar).

Dvs, meningen innehåller liiite, lite subtext. Men subtilt? Metallica-spelar-Mozart-subtilt isåfall. Jag menar, han svär och skjuter pang-pang. Inte svårt att gissa vad han vill.

Nästa exempel, från Studio 60. MATT och DANNY är manusförfattare och JAMIE är deras chef.

Matt har tidigare, i hemlighet, skrivit en sketch i en annans författares namn. Jamie vill få Matt att erkänna att det faktiskt var han som skrev den.

JAMIE
Hey, you know what this is? It's the sketch that got cut. I just read it, I thought it was inspired, but I'm not an expert--Matt, read it and tell me what you think.
---- Lika bra du berättar att du skrev sketchen, annars tvingar jag dig läsa och kommentera den.

MATT
Nah, I'm not gonna read it.
----- Suck. Jaså, du vet om att jag skrev den. Men jag har ingen lust att erkänna för dig.

JAMIE
Just read it and tell me if it should've gone on the air.
---- Kom igen nu, jag vet. Lika bra du berättar..

MATT
I don't need to read it.
---- Bara glöm det.

JAMIE
Matt--
----- ...bara lite till...

DANNY
He doesn't need to read it.
----- Dags att ge upp. Hon vet.

JAMIE
Why?
----- ...kom igen, kom igen...

MATT
Because I wrote it. Four years ago. Shortly before I apparently quit.
------ Fine. Om hon så gärna vill veta.

Subtext? Yeppsido! Subtilt? Mozart-på-änglaharpa-jajemensan.

Och varför är detta exempel mer subtilt? Därför att subtexten kommer fram genom små detaljer och nyans-skillnader i mänsklig interaktion. Några exempel:

- Vilka ord or fraser karaktärerna väljer blir plötsligt viktiga (Nah, I'm not gonna read it).

- Hur en karaktär 'talar ner' till en annan karaktär (Just read it and tell me if it should've gone on the air).

Okay, så vi har mer subtila verktyg (ordval) och mindre subtila (kulsprutor) för att åstadkomma subtext. Men vad innebär då detta?

En sak är att subtil subtext ofta kan behöva förberedas lite bättre. tex. måste vi känna en karaktär ganska väl för att förstå små skillnader i dennes sätt att uttrycka sig. (Om jag glufsar i mig mina popcorn på bia, bra film, om jag smaskar, dålig.)

Och, till sist, grand finale, Sean och jag har noga förberett ett subtilt, men ack så talande, avslut på detta inlägg. Take it away, Sean.

SEAN CONNERY
Enough of this subtext sh....

Sean! Vad i hels..., jag blir så besviken, lönen ryker om du inte...

SEAN CONNERY
Next week, for your pleasure, the mag-ni-ficent host of this blog has prepared a thoughtful, insightful, and dare I say it, SPEC-TAC-ULAR post about even mooore subtext.

That's my lad.