Subtexta subtilt

En sak man kan notera vad gäller subtext är att den kan åstadkommas med mer eller mindre subtila metoder.

Som exempel på *mindre* subtilt, filmen 'The untouchables' med bla. Kevin Costner och Sean Connery. Connery får nog av att jaga en obeväpnad bov, skjuter istället en varningssalva i luften, och droppar den blytunga repliken:

"Enough of this running sh*t"

Subtexten här är solklar. 'Detta är löjligt. Stanna herr bov eller jag skjuter dig i arsl*et.' (Förlåt mamma, men det är faktiskt vad han menar).

Dvs, meningen innehåller liiite, lite subtext. Men subtilt? Metallica-spelar-Mozart-subtilt isåfall. Jag menar, han svär och skjuter pang-pang. Inte svårt att gissa vad han vill.

Nästa exempel, från Studio 60. MATT och DANNY är manusförfattare och JAMIE är deras chef.

Matt har tidigare, i hemlighet, skrivit en sketch i en annans författares namn. Jamie vill få Matt att erkänna att det faktiskt var han som skrev den.

JAMIE
Hey, you know what this is? It's the sketch that got cut. I just read it, I thought it was inspired, but I'm not an expert--Matt, read it and tell me what you think.
---- Lika bra du berättar att du skrev sketchen, annars tvingar jag dig läsa och kommentera den.

MATT
Nah, I'm not gonna read it.
----- Suck. Jaså, du vet om att jag skrev den. Men jag har ingen lust att erkänna för dig.

JAMIE
Just read it and tell me if it should've gone on the air.
---- Kom igen nu, jag vet. Lika bra du berättar..

MATT
I don't need to read it.
---- Bara glöm det.

JAMIE
Matt--
----- ...bara lite till...

DANNY
He doesn't need to read it.
----- Dags att ge upp. Hon vet.

JAMIE
Why?
----- ...kom igen, kom igen...

MATT
Because I wrote it. Four years ago. Shortly before I apparently quit.
------ Fine. Om hon så gärna vill veta.

Subtext? Yeppsido! Subtilt? Mozart-på-änglaharpa-jajemensan.

Och varför är detta exempel mer subtilt? Därför att subtexten kommer fram genom små detaljer och nyans-skillnader i mänsklig interaktion. Några exempel:

- Vilka ord or fraser karaktärerna väljer blir plötsligt viktiga (Nah, I'm not gonna read it).

- Hur en karaktär 'talar ner' till en annan karaktär (Just read it and tell me if it should've gone on the air).

Okay, så vi har mer subtila verktyg (ordval) och mindre subtila (kulsprutor) för att åstadkomma subtext. Men vad innebär då detta?

En sak är att subtil subtext ofta kan behöva förberedas lite bättre. tex. måste vi känna en karaktär ganska väl för att förstå små skillnader i dennes sätt att uttrycka sig. (Om jag glufsar i mig mina popcorn på bia, bra film, om jag smaskar, dålig.)

Och, till sist, grand finale, Sean och jag har noga förberett ett subtilt, men ack så talande, avslut på detta inlägg. Take it away, Sean.

SEAN CONNERY
Enough of this subtext sh....

Sean! Vad i hels..., jag blir så besviken, lönen ryker om du inte...

SEAN CONNERY
Next week, for your pleasure, the mag-ni-ficent host of this blog has prepared a thoughtful, insightful, and dare I say it, SPEC-TAC-ULAR post about even mooore subtext.

That's my lad.

We are Shakespeare

Saxat från Man bytes Hollywood.


"Insist on yourself; never imitate. Your own gift you can present every moment with the cumulative force of a whole life’s cultivation; but of the adopted talent of another you have only an extemporaneous half possession. That which each can do best, none but his Maker can teach him. No man yet knows what it is, nor can, till that person has exhibited it. Where is the master who could have taught Shakespeare? Where is the master who could have instructed Franklin, or Washington, or Bacon, or Newton? Every great man is a unique. The Scipionism of Scipio is precisely that part he could not borrow. Shakespeare will never be made by the study of Shakespeare." - Ralph Waldo Emerson

Amen! Och nu jädrar, Medeltida-'Bridget Jones'-möter-'Alien'-manus. Mitt kall.

Subtexta mera

Det är ingen tvekan, läser man valfri hur-man-skriver bok så får man reda på att man ska använda subtext.

"Subtext, subtext, måste använda subtext.", går skallropen.

"Men varför?", utbrister man, "Varför EXAKT är det så viktigt med subtext?"

Er egen räddare i röran har funderat på just detta.

(Och här kommer ännu en lista. Och jag inser naturligtvis att listor med tjockt markerade huvudpunkter verkar så slutgiltiga. Nästan... genomtänka. Så är givetvis inte fallet, och det bör starkt poängteras att allt som läses på denna sida kan orsaka hål i frontal-loben.

Dock, om något kommer till nytta, skicka pengar.)

Som jag ser det finns det tre huvud-anledningar till varför subtext är viktigt att använda.

1) Det är så människor fungerar.

Första anledningen är uppenbar. Det finns subtext i allt som människor gör. Vi går alla omkring med väl dolda drömmar, mål, livsstrategier och outredda känslor. Första olyckliga kärleken. Undermedvetna minnen av tappade älsklings-nappar.

Och med försvarsmekanismer från stenåldern är det sällan vi pratar om detta. Istället väller allt ut i smaskigt irrationella beteenden. Subtext.

2) Subtext är dramatiskt

Alla gillar dramatiska historier. Vi kan relatera till dramatik, det är så våra tjocka huvuden till slut lyckas lära sig något. Via hjältar som rasar i marken, och sedan reser sig igen.

Livs-visdom. Måste. Bankas. In.

Och subtext *är* ofta dramatisk. För så fort vi påbörjar rak och ärlig kommunikation och faktiskt pratar om vårt dolda inre så kan helande börja.

Och så kan vi naturligtvis inte ha det. Publiken måste underhållas. Drama, drama, drama.

3) Subtext är emotionell

Till slut konstaterar vi att emotionella berättelser berör. Och att subtext är starkt emotionellt.

Det som bara anas under ytan träffar direkt i hjärtat, på känslans nivå. Medan det som sägs rakt ut träffar mer, så att säga, i huvudet, på intellektets nivå.

Om någon säger 'jag älskar dig' förstår vi i bästa fall att så är fallet. Men om någon faktiskt visar det genom handling, då smälter hjärtan.

Som exempel, se på Darcy och Elizabeth i Jane Austens 'Stolthet och fördom'. Darcy kämpade bort sin egen snobbighet och räddade nobelt Elizabeths syster. Allt för kärleken. En man av handling, inte av ord.

Kvinnligt snyftande har nu pågått i tvåhundra år.

(Men inte manligt snyftande, nehejminsann, sådant där dravel tilltalar int..., förutom, ni vet, när de höll hand första gång... åh, Elizab... Skärp dig. Fight Club. Fight Club.)

Taotropics

Ett litet tips.

Över på Done Deal postar William Wheeler (alias Taotropics) regelbundet. Alltid läsvärt, alltid tänkvärt. William är författare till till bla. Lasse Hallströms nya, 'The Hoax' (svensk titel, 'Bluffen').

Han postade precis ett inlägg om premiss (theme på engelska).

Måste läsas. Bums.

Och tänker nu hålla för öronen och upprepa 'bums' tills ni läst det.

Bums, bums, bums, bums, bums, bums, bums...

Back from the dead

Aaaah! Så härligt att vara tillbaka. Efter att ha överlevt semestrar och deadline from hell, känner jag nu ny cyber-luft under blog-fingrarna, till bredden fulladdad med inspiration och nya blomsterfräscha tankar.

(Översättning: Min *gud*, vad kallt det var på botten av blogtoppen. Snälla internet kom tillbaka. Jag har godis.)

Vi pratar alltså subtext idag.

Subtext är det som inte sägs direkt, men är det som egentligen menas. Det som anas under ytan.

Subtext är bröd-och-vatten för den som vill skriva. Om alla karaktärer skulle säga precis vad tänkte skulle de snabbt bli ganska tråkiga. (Alternativt göra karriär i Bollywood.)

Ett klassiskt exempel på subtext kommer från Woody Allens underbara Annie Hall. Det romantiska paret Annie och Alvy har precis träffats och gör sina första fumlande försök till närmanden. Paret säger en sak, men precis som i verkligheten, menar något helt annat. Subtexten var i filmen utskriven med text, och är nedan skriven med kursiverad stil.

Enjoy!

Alvy looks around at Annie's photographs.
Alvy: So, did you do those photographs in there, or what?
Annie: Yeah, yeah, I sort of dabble around, you know.
(I dabble? Listen to me - what a jerk.)
Alvy: They're (her pictures) wonderful. They have a quality...
(You are a great - looking girl.)
Annie: Well, I would like to take a serious photography course.
(He probably thinks I'm a yo-yo.)
Alvy: (pretentiously) Photography's interesting because, you know, it's a new form, and a set of aesthetic criteria have not emerged yet.
(I wonder what she looks like naked.)
Annie: Aesthetic criteria? You mean, whether it's, uh, good photo or not?
(I'm not smart enough for him.)
Alvy: The medium enters in as a condition of the art form itself.
(I don't know what I'm saying - she senses I'm shallow.)
Annie: Well to me, I mean, it's, it's all instinctive. You know, I mean, I just try to feel it. You know, I try to get a sense of it and not think about it so much.
(God, I hope he doesn't turn out to be a shmuck like the others.)
Alvy: Still, you need a set of aesthetic guidelines to put it in social perspective, I think.
(Christ. I sound like FM radio. Relax.)

Så det var lite exempel på subtext, vilket egentligen bara var en liten uppvärming. (Internet! Om ni inte kommer tillbaka bums blir det artikelserie om dramaturgins akademiska historia.) Detta då vi i nästa inlägg ska försöka titta på varför subtext är så viktigt. (Snäääällla! iPod. Ni får min iPod.)

Logline me

Innan jag kommer till min poäng, låt mig berätta, det finns en skrivar-princip som kallas för bl.a. logline eller one sentence idea.

Sägs att Spielberg initierade denna princip. Och när mannen med ET-mössan talar, då lyssnar folk. Loglines används flitigt, och är numera standard inom Hollywoodsystemet.

Tanken är att man bör kunna beskriva sin bok eller sitt film-manus med en enda mening.

Utan att behöva syrgas efteråt. En kort mening alltså.

Några exempel:

LIAR LIAR
En cynisk advokat kämpar med att vinna det största fallet i sin karriär, samtidigt som han magiskt måste uppfylla sin sons önskan - att inte ljuga på en hel dag.

THE SIXTH SENSE
En psykolog kämpar för att bota en förvirrad pojke plågad av en bisarr åkomma - han ser döda människor.

Logline alltså. Liten men naggande god.

En logline beskriver berättelsens dramatiska ryggrad (protagonist, mål, känslomässig resa, antagonist, konsekvenser). Och i och med att logline väger så tungt, bör den ha en 'wow'-effekt när man hör den. Något som fascinerar eller intresserar.

Och nu äntligen till min poäng.

Spielberg har ju faktiskt gjort ET, HAJEN, JURASSIC PARK, SCHINDLERS LIST, WAR OF THE WORLDS, och PINKA, ELMYRA & THE BRAIN. Så varför inte utveckla konceptet?

Jajemensan, varför inte loglina sina karaktärer? Deras relationer? Enskilda scener? Eller vilket element som helst i ens berättelse?

Om man t.ex. loglinar kända karaktärer, kan man ofta redan på denna nivå se vad som gör de i grunden så intressanta. Några exempel:

WILL HUNTING i GOOD WILL HUNTING
Föräldralös, ungdomsbrottsling OCH geni.

INDIANA JONES
Arkeolog som söker exotiska artefakter - i James Bond stil.

CYRANO DE BERGERAC (eller ROXANNE)
Passionerad romantiker, svärdsfäktare och filosof - med en stor, stor näsa.

(Personlig kommentar; Älskar både CYRANO och ROXANNE innerligt. Och nej, jag tänker inte lägga upp mitt passfoto.)

Och det fungerar lika bra när vi försöker loglina intressanta relationer.

DÖDLIGT VAPEN
Självmordsbenägen vietnamveteran paras ihop med snart pensionerad familjefar.

Och så vidare.

Dvs, oavsett vilket element (story, karaktärer, relationer, scener m.m.) vi tittar på, vill vi med en mening beskriva det som i grunden definierar detta. Och där denna mening har en wow-effekt med tydlig bild av drama och konflikt.

Och det var väl det hela.

Om ni nu känner att ni marscherar i takt till Hollywoods djungeltrummor och hör Spielberg skrika gällt från sitt mogul-hus, då har er egen lilla Cyber-Hob gjort sitt jobb.

My preee-sciousss.

One sentence. To rule them all.

Tolstojskij

Fred. Nej, krig. Nej, fred.

Håller på och läser Tolstojs 'Anna Karenina'. Och måste säga, Tolstojs skägg är vilseledande. Karenina är ingen tung tegelsten. Hittills mer Jane Austen än Marx. Mer gospel än opera.

Och eftersom 'Anna Karenina' kallats för världens bästa roman (johoodå, stod på baksidan), så kan jag bara inte låta bli att rapportera sådant jag tycker mig lärt mig från den.

Första sak. Alla i ryssland heter -skij, tydligen. Oblonskij. Stjerbatskij. Arkadjevitj. (Jahasåja, den sista var -vitj, inte -skij. Stor skillnad. Mitt misstag. Men hunden hunden hette voffskij, eller hur?)

Andra sak jag lärt mig.

The kneebone's connected to the...legbone. The legbone's connected...

Det är faktiskt den struktur som Tolstoj använder för att presentera sina karaktärer. Vi börjar med Oblonskij, som i slutet av sin scen träffar Levinskij. Vi går då vidare till presentera Levinskij, och där han i slutet av sin scen träffar, ja...voffskij. Eller nån. Osv, osv...

Denna struktur ger nästan en filmisk känsla. Först ser vi en person i bild. En annan person kommer in, och kameran börjar följa denna istället. En ny person, kameran följer, osv.

Lite annorlunda, och ganska intressant. Ofta kan presentationer bli lite uppstyltade, men detta sätt blir betydligt mer flytande, där man knappt märker att POV förflyttas mellan olika karaktärer.

Så då vet ni.

Tolstoj *är* gospel. Sing it with me. The Oblonskij's connected to the... Levinskij. The Levinskij's connected to the...