Borr-huliganer

Argh. Tandläkare.

Man förs in i ett mörkt litet rum, får förhörslampa i ögonen, pumpas full med droger och torteras med borr.

Tackar, tackar, säger man, och hittar aldrig sin plånbok igen.

NOG!

Så fort bedövningen släpper ska jag aldrig mer äta godis.

Ironi = roligt

Rolig

Det sägs att ironi är en kvarleva från 90-talet. En dinosaur som till sist dog ut i samma andetag som Kristian Luuk presenterade sitt första Schlagerbidrag.

Hjälp! Hur hände detta? Och vem ska köpa mina Hassan-skivor?

Ironi alltså. Som sägs inte vara roligt längre.

I thefreedictionary.com hittar vi följande definition av ordet:

i·ro·ny(r-n, r-) n. pl. i·ro·nies

a. The use of words to express something different from and often opposite to their literal meaning.

Okay. Det var ju skoj. (Ha! Såg alla? Ironi!)

Men betrakta följande. Det sägs att komedienn/performance-artist Andy Kaufman frågade sin andliga mästare vad som är humorns inre väsen.

Och fick svaret "It is the confusion in one's mind hearing something that momentarily makes no sense but, upon further reflection, does so, in an odd way"

Heligt vatten på min kvarn!

Är alla med?

Ironi = säga en sak, mena något annat.

Humor = Höra något, ej förstå, och millisekund senare förstå.

Ironi är alltså roligt eftersom det tar någon en millisekund att förstå att jag inte menar det jag säger. (ni förstår vad jag menar)

Ah, härligt! Ironi lever. Hassanskivor säljes. Ikväll firar jag med att lyssna igenom alla östländska schlagerbidrag.

Och ja, det sista var ironiskt.

Offside. New and improved.

Jag kan inte hjälpa det. Men ibland (*host* alltid) efter att jag sett en film eller läst en bok analyserar jag delar som jag fann speciellt intressanta. Ibland (*host* alltid) tar jag fram egna små förslag på saker som jag själv skulle gjort annorlunda. Inte bättre (*host*, *host*, *hrrrsch* *host*), men annorlunda.

Ta Offside tex.

I en scen av början av filmen går Anders ut i trädgården och klipper gräset mitt i natten. Med pannlampa. Tar ansvar för allt och alla utom sig själv och sina egna behov.

Jag menar, om vi ändå ska skicka ut stackars Anders att klippa gräs, varför inte låta vaktmästaren bli sjuk dagen innan match, så att Anders tvingas klippa *fotbollsplanens* gräs. Mitt i natten. Med pannlampa. Körandes en såndärandes gräsklippar-bil.

OCH får dra om plan-linjerna. Som sedan är lite sneda under matchen.

Visuellt. Säger allt om var Anders befinner sig i livet. Hardcore Stenfors BK.

Och på tal om inget, ikväll ska jag sträck-titta Rome. Och (*host*) absolut inte analysera relationen Julius Ceasar - Brutus.

Offside

Klackspark med hjärta.

(Varning: 'Spoliers ahead')

När man hör om en fotbollsfilm i svensk småby förväntar man sig dallrande mans-magar, präster i fotbollsskor och undertryckt aggression.

Vilket är precis vad man får. Och roligt är det. Tonen är mitt i prick, där brännvin i bastun, mitt-i-natten gräsklippningar och vansinneskörningar till motståndarmatch känns fullkomligt Stenfors BK.

Jonas Karlsson är trovärdig i roll som omhändertagande fotbollscoach, där alkoholiserad far och vilsna lagkamrater håller honom kvar i Stenfors. Även förhållande med fru sviktar, och man tror på varenda outtalad mening dem emellan.

Innan huvudperson till slut vågar lyssna på vad han vill och flyttar från byn, dribblar vi oss igenom avdankade Liverpoolstjärnor, Dr Alban-skämt, och en korvstånds-osande grand finale, där laget räddas kvar i division sex tack vare inhyrda damspelare.

Det är gott så. Ingen bicacletas i krysset. Men en charmigt välriktad tåfjutt mellan benen.

Smaklig spis

Fru och jag åt lunch tillsammans idag. Tråkig soja-korv med blomkålsgratäng.

Hämtade vår lunch och stod tillsammans i kö för att ta sallad.

FRU
(högt till mig)
Funkar det med mango-chutney till soja-korv?

Kvinna framför henne i kön vänder sig om med uppspärrade ögon.

KVINNA
Du får väl... prova.

Det blev ketchup istället.

Gör-det-själv

Jag läser gör-det-själv böcker.

Vi pratar 'Blomsterboken', 'Timells Bästa' och 'Kama Sutra for Dummies'.

Allt slukas. Med hull. Och hår.

Mest läses om filmmanus och skrivande. Just nu, bästsäljaren: 'Hypnotic writing, how to seduce and persuade customers with only your words'.

Mmmmmmm, (tänk Homer Simpson och choklad) Hyp-no-tic Wri-ting.

Många gillar inte dessa böcker. Bara dogmatiska regler som kväver kreativiteten, säger de. Skrivna av lurendrejare som aldrig sålt manus/bok själv. Tar för mycket plats i bokhyllan.

Och jag? (Rättar till slipsen) Jag processar internt endast det som känns rätt, där framförda idéer ses som tanke-föda för vidare debatt och analys. Alltid med hälsosam nivå av distans till det jag läser.

(Tror jag, i alla fall. Fast jag förstår inte varför jag dräglar när jag läser 'Blogging for dummies'.)

Vidare, om gör-det-själv-författare är att förkasta, måste det finnas en väldigt speciell plats i helvetet för de som recenserar böckerna.

Vilket är precis vad jag tänker göra (hej Lucifer).

Och dit jag går, går ni, kära läsare. För ni ska läsa dessa recensioner.

Det ska ni. Jo, det ska ni.

För när jag räknat till tre känner ni er sömniga.

Titta.

På.

Pen-de-len.